Dagen började med en kastration på en jättesöt islänning (klapphingst), det började med att han inte riktigt ville in i spiltan där han skulle sövas, vi knuffade och han stegrade. Men efter några försök att ta sig därifrån förstod han iaf att han inte hade något val så han gick in. När han sedan fick lugnande, annan han fick det han skulle somna av, la han sig med frambenen men bakbenen stod helt upp, veterinären fick då skynda sig att ge han det andra och efter ett tag vek han även ihop bakbenen.
Även denna operation var riktigt intressant och sedan fanns det lite mer att göra under resten av dagen än vad det var igår.

Vi hade lite tid över innan vi slutade och då gick Amanda runt och visade massa intressanta saker, vi kände igenom islänningens ben och så, jag fick känna lite leder och senor och sådant. Efter det kikade vi igenom skelettet, Benjamin, och avslutade med att kolla igenom lite röntgenbilder, jätteskoj.

När jag var påväg hem snackade jag i telefonen med mamma, när jag klev på stadsbussen var jag tvungen att be mamma ringa upp efter ett tag igen för det gick inte att prata där inne. Och varför inte? Jo, busschauffören verkade ha något sorts afrodisco där inne för det var riktig afromusik på riktigt hög volym, det gick verkligen inte att prata där inne. Rätt komiskt, fast det är väl bra att alla inte är lika tråkiga, haha.